Valfläsk?

Ett 30-dagarskort för en vuxen i Örebro tätort kostade 780 kronor. Från den 1 juli kostar det 390. Den 1 januari kostar det 780 igen.

Jag är moderat. Jag tycker att den här regeringen har gjort oerhört mycket och rätt. Men det finns delar där jag inte tänker låtsas att det här är något annat än vad det är.

Räkna datumen själv Tre saker har blivit billigare det senaste halvåret. Bränslet, bussen och maten.

Allt är tillfälligt.

Energiskatten på bensin och diesel sänktes till EU:s lägsta tillåtna nivå den 1 maj.

• Den gäller till den 30 september.

Koldioxidskatten sänktes med 2 kronor och 40 öre per liter den 1 juli.

• Den gäller till den 30 november.

Priset på 30-dagarsbiljetten halverades den 1 juli.

• Det gäller till den 31 december.

Momsen på mat sänktes från 12 till 6 procent den 1 april.

• Den gäller till den 31 december 2027.

Jag påstår ingenting om varför datumen ser ut som de gör. Jag konstaterar bara att inte ett enda av dem ligger före valdagen. Jag hatar att bli anklagad för valfläsk och jag förstår att folk ser det precis så.

Antingen är det bra – eller så är det inte det Så här ser jag på saken.

Är billigare mat en bra sak? Då gör man det. Punkt.

Är det inte en bra sak? Då låter man bli. Punkt.

Vad jag har svårare att förstå är den tredje varianten: det är en bra sak fram till ett visst datum, sedan är det inte en bra sak längre. Det är inte ett politiskt ställningstagande. Det är en kalender.

Smällen kommer – och den kommer i etapper Här är det som stör mig mest.

Den 1 oktober är bensinskatten tillbaka. Den 1 december är koldioxidskatten tillbaka. Den 1 januari kostar busskortet det dubbla igen.

Tekniskt sett är ingen av dem en skattehöjning. Det är återgångar.

Men så känns det inte i plånboken för den som pendlar från Pålsboda till jobbet i Örebro. Det känns som att det blev dyrare. För det blev det.

Och den som bor i Svennevad har inget alternativ. Det går inte att välja bort bilen när bussen inte går. Just den människan får sin första smäll tre veckor efter valdagen.

Matmomsen borde vara permanent Sänkt matmoms är den bästa av de här reformerna. Den syns på varje kvitto. Den träffar alla hushåll. Och den träffar hårdast där det behövs mest, för mat är den post man inte kan skära ner på.

Men den gäller till den 31 december 2027. Sedan tillbaka till 12 procent.

Det är fel väg.

Om resonemanget är att svenska familjer betalar för mycket för maten, så upphör inte det problemet den 31 december 2027. Maten blir inte billigare för att kalendern byter blad.

Sänkt matmoms ska göras permanent. Det är min linje.

Vad tillfälliga bidrag faktiskt kostar Det finns en prislapp på den här sortens politik som inte står i budgeten.

Förtroendet. Folk är inte dumma. De ser när något delas ut strax före ett val och tas tillbaka strax efter. Varje gång vi gör det lär vi väljarna att politiska besked har bäst-före-datum. Det priset betalar alla partier, även vi.

Planeringen. Ingen bygger sitt liv efter fem månader. Ingen säljer bilen, ingen flyttar närmare stationen, ingen ändrar sina vanor för något som tar slut till jul. Om syftet var att få fler att åka kollektivt så är det ungefär den kortaste tid som kan tänkas fungera.

Företagen. Handlarna har lagt om kassasystem och prislistor för en momssats som ska tillbaka. Två omställningar i stället för en. Det kostar riktiga pengar hos riktiga företag.

Statsfinanserna. Halveringen av busskorten kostar 6,5 miljarder för ett halvår. Ska något sådant bli permanent måste man säga var pengarna tas. Att slippa svara på det genom att sätta ett slutdatum är inte ansvarstagande. Det är att skjuta frågan framför sig.

Min linje Krisstöd ska finnas när det är kris. Det är inte det jag vänder mig emot.

Men då ska det kopplas till krisen och inte till valkalendern. Elstöd när elen kostar orimligt. Drivmedelsstöd så länge oljepriset är uppdrivet av ett krig. Det är begripligt, och det är rätt.

Sänkt matmoms är något annat. Det är en skattesänkning på det svenska folkets nödvändigaste utgift. Sådant ska man antingen stå för på riktigt – eller låta bli.

Vi moderater brukar säga att skattepengar inte är statens pengar, utan människors. Det är sant. Men då ska människorna också få veta om de får behålla dem nästa år.

Ordning och reda. Långsiktighet. Besked som håller efter valdagen.

Det är inte hårt.

Det är rättvist.