Skriv ut, skriv under, posta

Det har varit lite tyst här den senaste tiden. Om två veckor blir vi fyra i familjen, och jag ska erkänna att det varit ganska fullt upp. Mellan jobb, vardag och förberedelser inför bebisen har skrivandet fått stå tillbaka.

Men så dök det upp en sådan där liten sak som fick mig att sätta mig vid tangentbordet igen. En riktigt liten sak.

Eller kanske inte.

En blankett. År 2026.

När vårt andra barn kommer ska vår dotter gå ner till 15 timmar i veckan på förskolan. En helt vanlig förändring som hundratals familjer säkert gör varje år. Jag tänkte att det här tar väl någon minut. Logga in, klicka, signera med BankID, klart.

Istället möts jag av en blankett. Den ska skrivas ut, fyllas i, skrivas under av båda vårdnadshavarna och skickas in till kommunen.

Jag satt faktiskt och tittade på skärmen en stund och undrade om jag missat något.

Är det verkligen så här vi gör år 2026?

Vad kostar egentligen en blankett?

Det är lätt att avfärda det här som en bagatell, men fundera ett varv. Jag ska leta fram en skrivare, papper och bläck. Jag och Josefin ska båda skriva under. Sedan ska blanketten skickas in, och i andra änden ska någon ta emot den, registrera den och hantera samma uppgifter i kommunens system.

Allt detta för något som hade kunnat ta trettio sekunder med Mobilt BankID.

Det handlar inte om en blankett. Det handlar om tid, om skattemedel och om respekt för människors vardag.

Det märkliga är att kommunen redan kan

Det är inte så att tekniken saknas. Tvärtom. Man kan ansöka om förskoleplats digitalt, byta förskola digitalt och registrera sina inkomster digitalt. Man kan till och med säga upp sin plats digitalt. Två vårdnadshavare kan dessutom logga in var för sig med Mobilt BankID när det behövs.

Men just den här förändringen kräver fortfarande papper och penna. Det är svårt att förstå logiken.

Det är inte tekniken som saknas. Det är vilja och prioritering.

En skitsak som säger något större

Jag vet, det här är egentligen en skitsak. Men ibland säger de små sakerna mest. För om vi inte lyckas digitalisera en av kommunens allra enklaste administrativa processer – hur långt har vi egentligen kommit på vår digitaliseringsresa?

Digitalisering handlar inte om AI, flashiga presentationer eller dyra IT-projekt. Det handlar om att göra människors vardag enklare, att använda varje skattekrona lite smartare och att låta kommunens medarbetare lägga tiden på människor istället för på administration.

Min utgångspunkt är enkel

Kommunen ska vara enkel att ha att göra med. Det som kan göras digitalt ska göras digitalt, och det som fortfarande kräver papper ska ha ett riktigt bra skäl. Invånare ska inte behöva leta efter en skrivare för att ändra sitt barns förskoletid.

Hur svårt ska det vara?