Inbjudna på Speedway!
Idag var jag, Olle och Ann-Christin gäster hos Moderaterna i Kumla på Indianerna Speedway. Tack för inbjudan, det blev en sån där toppendag.
Över 5 900 personer på speedway i Sannahed.
Det är en siffra som säger något. Inte bara om hur många som gillar speedway, utan om vad en lokal klubb betyder för en bygd. När så många människor lämnar köket en tisdag för att stå på en arena tillsammans, då händer något som inte går att beställa fram politiskt.
Föreningslivet bär mer än man tror
Jag har själv hållit på i föreningslivet i många år. Varit med och startat fotbollsförening för ungdomar som lämnat idrotten, suttit i styrelsen för Pålsboda IBF och tränat damlaget. Spelar fortfarande själv – innebandy, padel, tennis.
Så jag vet vad som krävs.
Allt är inte glamouröst. Det är så många ideella timmar innan, under och efter en match. En stor eloge till de människorna, de som håller ihop en förening, och i förlängningen samhället.
Indianerna är ett av många exempel. En klubb som drar fullt hus, som ger ungdomar något att göra och som ger Kumla en identitet utåt.
Det är inte bara sport. Det är en gemenskap.
Det syns inte i Stockholm
I rikspolitiken pratar man gärna om ”civilsamhället” som om det vore en abstrakt sektor. Det är det inte.
Civilsamhället är Anders som kokar kaffe. Det är Lena som syr ihop kläderna. Det är gubben som bokför klockan sex på morgonen innan han börjar jobbet, allt för föreningen.
Politiken behöver göra allt i sin makt för att underlätta för föreningarna. Det är allt från aktivitetsstöd till regelförändringar – stort och smått som politiken kan och ska göra för att det ska vara så enkelt som möjligt att driva en förening.
De lokala klubbarna måste få förutsättningar att fungera. Inte bli kvävda av byråkrati. Inte bli en budgetpost som politiker tycker är lätt att skära i.
Det som ger energi
Men det jag verkligen tar med mig från eftermiddagen är något annat.
Det var leendena. Ryggdunkningarna. Folk som kom fram och sa ”tack för att ni orkar”. ”Ni behövs.” ”Du gör ett bra jobb i kampanjen.”
Det där gav mig ordentligt med bränsle, och sånt behöver fyllas på för att orka med en hel valrörelse.
Det jag tog med mig hem
Politik görs inte i sammanträdesrum. Den görs på läktare, på marknader, i kön till korven.Den som inte träffar väljare förstår heller inte väljare.
Tack Kumla. Tack Indianerna. Och tack till alla som tog sig tid att säga ett ord.
Vi ses snart igen.