Låt Sottern vara!

Låt Sottern vara Förra veckan rullade valturnén in på Stortorget i Hallsberg, det var Sveriges Radio som intervjuade Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna.

En av frågorna handlade om Vätternvatten. Alltså projektet där en fyra mil lång bergtunnel ska dras från Vättern till ett nytt vattenverk här i vår egen kommun.

Sverigedemokraternas oppositionsråd Oskar Lundkvist vill pausa igångsättningsbeslutet och utreda en egen lösning i stället. Ta vatten från ytterligare en sjö, utöver Tisaren.

Då kom den självklara följdfrågan:

Vilken sjö?

Svaret blev Sottern.

Jag är uppvuxen i Pålsboda och Svennevad och har tillbringat oerhört många timmar i båt ute på Sottern, så jag kan lugnt säga att det är en sjö jag känner väl. Det är länets femte största sjö, den ligger delvis i ett naturreservat.

Sottern är en ganska grund sjö, medeldjupet är 4,3 meter. Som djupast är hela sjön sexton. (med få mindre undantag)

Titta på bilden till det här inlägget, så ser det ut just nu…

Reportern behövde inte ens tänka efter. Han påpekade direkt att sjön är grund och att de rapporterat om att den varit rejält torrlagd. Är det verkligen rimligt att ta dricksvatten därifrån?

Svaret blev att det får utredningen visa.

Det är inget tillfälligt att just Vätternvattnet diskuteras nu. Det är en stor fråga och populistiskt är det superenkelt att säga nej. Men om man gör det ska man fan också ha ett alternativ!

I helgen skrev Sverigedemokraterna i Kumla, tillsammans med Liberalernas gruppledare där, en debattartikel i NA där Sottern pekas ut som en särskilt intressant del i en lokal lösning.

Så nu är det en linje.

Det som varken SD eller Liberalerna verkar ha kollat Sottern får en stor del av sitt vatten från Tisaren.

Det rinner via Skogaholmsån, Lillsjön och Svennevadsån och ut i sjön. Det är ingen gissning, jag har själv försökt paddla den vägen, och det är så Kumla kommun själva beskriver vattnets väg.

Läs den meningen en gång till.

Förslaget är alltså att ta samma vatten två gånger. Först ur Tisaren. Sedan ur sjön som Tisaren fyller på. Och när Tisaren är låg, då är Sottern låg, av samma anledning.

En reserv som sinar exakt när huvudtäkten sinar är en väldigt dålig reserv.

Och sjön då? Det talas om Sottern som om den vore en tank, men det stämmer inte.

Jag är ingen fågelskådare och tänker inte låtsas vara det. Men jag vet var det är grunt. Jag vet var man kör på. Och jag vet hur sjön ser ut när den är låg.

Man tar inte dricksvatten till två kommuner (eller tre för den delen) ur en sjö med medeldjup på 4,3 meter utan att det märks.

Det märks på fisket, det märks på badplatsen och det märks på bryggan.

Jag tänker inte ställa mig bakom att vi löser Hallsbergs vattenfråga genom att tömma Sottern.

Jag blundar inte för kostnaden Låt mig vara tydlig, för annars låter det som att jag försvarar allt.

Det gör jag inte.

Kalkylen började på tre–fyra miljarder. Senast kända siffra är över åtta. Runt trehundra miljoner är redan spenderade på förberedelser och projektering, innan ett enda spadtag är taget. Laxå hoppade av 2021. Lekeberg lämnade i maj i år.

Det oroar mig. På riktigt. Det här är dina och mina pengar!

Men man pekar på Laxå och Lekeberg och säger: de gick ju.

Ja. Laxå ansåg sig klara vattenförsörjningen på egen hand. Lekeberg har beslutat att utreda andra alternativ, alternativ som finns i närheten.

Vad har Hallsberg?

Tisaren. Som redan prövats som framtidslösning och föll på kapaciteten, Sjön räckte helt enkelt inte till.

Att kopiera någon annans avhopp kräver att man har något att hoppa till.

Att utreda kostar också pengar Det som föreslås nu är en ny, oberoende utredning. (hur länge då? 25år till)

Men det här är utrett sedan slutet av nittiotalet. Hjälmaren, Järleån och Tisaren var de tre alternativ man gick vidare med. Vättern uteslöts först — av kostnadsskäl. Man började alltså med de billiga alternativen.

Alla tre föll.

Hjälmaren är en grund slättlandssjö med sex meters medeldjup, med grumlighet, algblomning och för varmt vatten på sommaren. Det spår man ändå prövade var konstgjord grundvattenbildning i grusåsen på Äsön. Utredningen startade 2003 och lades ner för att det inte fanns tillräckligt med grus kvar.

Nu vill man koppla Hjälmaren till sandåsen vid Kumlas vattenverk.

Det är samma metod. Den som redan prövades på Äsön och lades ner.

Att utreda i tjugofem år och sedan börja om från början är inte försiktighet. Det är att skjuta problemet vidare till nästa mandatperiod. Och varje år som går är ett år till med samma otrygghet och en byggkostnad som knappast blir billigare med tiden.

Det bästa för Sottern är faktiskt Vättern Här är det som få verkar tänka på.

Får vi dricksvattnet från Vättern slutar vi förlita oss mot Tisaren. Och slutar vi luta oss mot Tisaren rinner mer vatten den väg det alltid har runnit — ner genom Svennevadsån och ut i Sottern.

Så till det obekväma.

Det här är ett dyrt beslut. Miljarder. Jag tänker inte låtsas att det är gratis eller enkelt.

Men beslutet fattas efter valet. Det betyder att den som vill kan hålla tyst i tolv dagar, låta folk rösta, och först därefter tala om vad man tycker.

Det kräver ingen ryggrad.

I det fall jag skulle sitta med och besluta i den här frågan ska väljarna veta var jag står innan de röstar. Inte efter.

Jag är positiv till Vätternvatten. Jag vill att det ska bli så billigt som möjligt, och då menar jag totalen. Investeringen och driften. Siffrorna ska vara ärliga och de ska fram.

Men jag tänker inte gömma mig bakom en utredning för att slippa säga vad jag tycker.

Ingen ska kryssa mig och sedan känna sig lurad.

Vatten är det mest grundläggande en kommun har att leverera. Det ska finnas i kranen. Det ska gå att dricka. Och det ska gå att förklara vad det kostar.

Raka frågor förtjänar raka svar.

Också om vatten.