Indianerna 90-år!

90 år av folk som ställer upp

I tisdags var jag i Kumla. Indianerna körde derby mot Smederna och firade samtidigt 90 år. Full läktare, bra tryck och seger på hemmaplan. Svårt att begära så mycket mer av en speedwaykväll.

Kumlamoderaterna hade husvagnen på plats och vi var ett gäng som stod där och pratade med folk mellan heaten.

Men det jag fastnade mest för under kvällen var egentligen något annat, att Indianerna har funnits i 90 år!

Det är lätt att skriva en sådan mening. Betydligt svårare att förstå hur många timmar av ideellt arbete som ligger bakom. Någon ska stå i kiosken. Någon ska köra traktorn. Någon ska fixa banan, jaga sponsorer, betala fakturorna, sitta på styrelsemötet och dyka upp igen nästa vecka när något gått sönder.

Ofta är det samma människor.

Jag har själv suttit i föreningsstyrelser och stått bredvid planen. Det är väldigt sällan de där timmarna syns utåt. Men tar man bort människorna som lägger de timmarna finns det snart ingen förening kvar.

Det är en del av Sverige som jag tycker vi pratar för lite om. Inte kommunen. Inte staten. Bara människor som bestämmer sig för att någonting är värt att lägga sin fritid på.

Sedan pratade vi politik också, såklart. Brottslighet och straff kom upp flera gånger. Skatterna också. Flera jag pratade med ville se fyra år till med Tidösamarbetet.

Det är bra samtal att ha just där. Inte för att alla håller med om allt, utan för att frågorna blir raka när man står mitt emot varandra och pratar. Jag föredrar det framför ännu ett möte där människor sitter och pratar om vad de tror att andra människor tycker.

Så grattis Indianerna till 90 år.

Och framför allt: tack till alla er som under de där 90 åren har sett till att det faktiskt finns en förening att gratulera.